Japp så känns det i alla fall. Var på möte idag med, och det gick bra som vanligt. Blir så jävla förvånad över att man bara kan ta och vakna upp sådär efter tre och ett halvt år i dimman. Och oftast när jag gick på mina möten förr gick jag bara där ifrån och var as förbannad varje gång, men nu de senaste gångerna har jag fått nån "kick" av att jag varit där. Börjar saker och ting bli som förr igen tro!?.. Jag hoppas i alla fall, och tackar min familj och min pojkvän för detta. Beckman är en av dom få som faktiskt tagit mig tillbaka till verkligheten. Många har försökt men jag har inte lyssnat på det örat för fem öre.

Så dags att sudda bort alla sura miner och allt tvivel och all ångest jag burit på och välkomna den gamla glada horungen tillbaka till verkligheten :) Hell Yeah!