Tiden tickar

Tiden läker alla sår...

Gör den verkligen det.. Känns som om man är inlåst i ett rum med alla jobbiga tankar, och man vill bara fly.. Men dörren är liksom av järn och bultar, går inte komma ut. Så där inne får man sitta, och tänka, och jagas av allt som är jobbigt. Känns som om jag har en blytung ryggsäck med allt det förflutna. Den känns så tung att  jag anser att den borde spricka snart, så jag kan få skrika ut alltihop. Kasta ut allt på marken och stampa på det.. Stampa på det i timmar skulle jag göra.. Hoppa och stampa, kanske spotta på det, och till o med kräkas på det. Sen skulle jag torka tårarna och gå där ifrån, och samla ny styrka, nya minnen och glömma allt det jobbiga och se det positiva i alltihop.

Men då är frågan när fan den där jävla ryggsäcken ska spricka, och när ska jag bli så stark att jag kan slänga upp den där jävla järndörren i ansiktet på dem som förtjänar det!? My Lord vad ont jag har i min jävla själ!!!...

Kommentarer:


Kommentera inlägget här:



Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?