Sitter själv hemma hos älsk nu o dricker en öl eller två och väntar på att han ska komma hem ifrån sin pappa.
Det slog mig precis att jag har en ganska viktig fråga som jag aldrig någonsin tänkt på! Tror bara det är min pappa
som kan svara på den frågan, möjligtvis andreas. Men tror ändå faktiskt bara att det är pappa. Hur tog vi barn det
när mamma gick bort? Det är något jag aldrig funderat på eller ens frågat pappa. Vi var ju så små när detta hände.
Förstod vi ens var döden innebar? Undra om pappa som själv var så nere minns hur det var för oss barn. Hur vi
agera och hur vi bearbetade detta!? Andreas minns säkert hur det var för han själv, det borde han göra i alla fall..
Eller ah, borde och borde men han var ju i alla fall lite äldre och kanske minns mer än oss. I alla fall mer än vad jag
minns. Jag måste ha kvar denna frågan i mitt huvud till jag träffar/pratar med pappa igen. För det är faktiskt något
jag vill veta. För som det är nu kan jag inte förstå hur det är för barn som förlorar en familjemedlem i såpass ung
ålder. Även om jag varit där själv så har jag faktiskt inte en jävla aning om hur det var på den tiden.

Idag vet jag ju precis hur det känns. Det känns förjävligt. Men bara en sak man får ta helt enkelt. Har ju levt ett helt
liv utan min mamma och har inte så jättemycket att jämföra med. Men saknaden av att ha haft en mamma genom
åren har ju varit fruktansvärt enorm. Men varför vet jag inte, eftersom jag knappt  minns hur det var att ha en
mamma i mitt liv. Skulle kunna tro att Jessica känner desamma. men vad vet jag. Vi funkar ju så olika. Varje
människa är ju unik på sitt sätt.

 

 

 

Sentimentaaaaal, JA!

 

♥ MAMMA ♥