Tiden läker alla sår...

Gör den verkligen det.. Känns som om man är inlåst i ett rum med alla jobbiga tankar, och man vill bara fly.. Men dörren är liksom av järn och bultar, går inte komma ut. Så där inne får man sitta, och tänka, och jagas av allt som är jobbigt. Känns som om jag har en blytung ryggsäck med allt det förflutna. Den känns så tung att  jag anser att den borde spricka snart, så jag kan få skrika ut alltihop. Kasta ut allt på marken och stampa på det.. Stampa på det i timmar skulle jag göra.. Hoppa och stampa, kanske spotta på det, och till o med kräkas på det. Sen skulle jag torka tårarna och gå där ifrån, och samla ny styrka, nya minnen och glömma allt det jobbiga och se det positiva i alltihop.

Men då är frågan när fan den där jävla ryggsäcken ska spricka, och när ska jag bli så stark att jag kan slänga upp den där jävla järndörren i ansiktet på dem som förtjänar det!? My Lord vad ont jag har i min jävla själ!!!...

Jag har stängt av, stängt av de flesta känslor. Vet inte varför, det är inget jag brukar göra. Jag känner en tomhet, som jag inte kan förklara. Jag känner mig som en svikare, jag känner mig falsk. Allt det onda som fösvann, allt det onda som böts ut mot allt det goda. Ni förstår säkert inte vad jag menar. Men räcker det inte med att jag förstår så vet jag inte längre vad som räcker. Jag vet inte hur jag ska tackla mina tankar, eller hur jag ska få dem att försvinna. Jag vet inte varför jag stängt av. Och vissa små enormt korta stunder, så lyckas jag släppa en spärr. En spärr som tillåter att känslan får träda fram. Den riktiga känslan gör framsteg med mig, men varför får den inte komma fram när jag behöver gasta ut allt jag känner. Jag vill skrika, slåss, gråta, känna, jag vill vill vill...

Danne jag vill säga förlåt, jag vill gå tillbaka i tiden. Ser alla saker man kunde gjort annorlunda. Inte nu, men då. Då när jag i alla fall hade chansen att påverka mer. Danne jag vill att du kommer tillbaka.. Jag vill att vi ska ha roligt igen. Jag vill och jag hoppas att du har det bra där du är, och att detta var det bästa för dig. Danne, jag har saknat dig till och från i tre år. Danne, jag saknar dig nu på heltid. ♥