Känns jättekonstigt när jag tänker tillbaka i tiden. Tänk att för tre, kanske fyra år sedan satt jag och var deppig varje dag. Jag vill einte gå utanför dörren knappt och jag hade dödslängtan varenda dag. Varje dag för mig då var som en plåga nästan. Ville bara dra täcket över huvudet och somna in, för att helst inte vakna igen. Jag ville inte jobba, hoppade av skolan gjorde dumheter som inte ens är värda att nämna här. Jag hatade nästan varenda männsika jag träffade och jag var alltid arg, besviken, ledsen och hade bara helt enkelt ett inre KAOS.

Men nu, sedan 2009 har jag bara klättrat upp, upp och ännu mera upp. 2010 var mitt år. Men alla förändringar började ju faktiskt 2009 efter många om och men. Min familj och mina vänner och självklart min pojkvän vet vad jag pratar om. Det har hänt så himla mycket och just nu älskar jag verkligen livet. Varje dag som jag drar täcket över huvudet är för att kunna somna normalt för att gå upp på morgonen och göra det jag tycker så himla mycket om, jobba!? Det är helt ofattbart hur mycket det är som har förändrats. Dels runt omkring mig, men även i mig. Jag har blivit männsika. Jag trodde ALDRIG att jag skulle ta mig igenom allt som hänt och kunna klättra dit jag gjort.