Jag har stängt av, stängt av de flesta känslor. Vet inte varför, det är inget jag brukar göra. Jag känner en tomhet, som jag inte kan förklara. Jag känner mig som en svikare, jag känner mig falsk. Allt det onda som fösvann, allt det onda som böts ut mot allt det goda. Ni förstår säkert inte vad jag menar. Men räcker det inte med att jag förstår så vet jag inte längre vad som räcker. Jag vet inte hur jag ska tackla mina tankar, eller hur jag ska få dem att försvinna. Jag vet inte varför jag stängt av. Och vissa små enormt korta stunder, så lyckas jag släppa en spärr. En spärr som tillåter att känslan får träda fram. Den riktiga känslan gör framsteg med mig, men varför får den inte komma fram när jag behöver gasta ut allt jag känner. Jag vill skrika, slåss, gråta, känna, jag vill vill vill...

Danne jag vill säga förlåt, jag vill gå tillbaka i tiden. Ser alla saker man kunde gjort annorlunda. Inte nu, men då. Då när jag i alla fall hade chansen att påverka mer. Danne jag vill att du kommer tillbaka.. Jag vill att vi ska ha roligt igen. Jag vill och jag hoppas att du har det bra där du är, och att detta var det bästa för dig. Danne, jag har saknat dig till och från i tre år. Danne, jag saknar dig nu på heltid. ♥